Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

118.1m FM

Partier overens om euroval

opinion

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse på Fokus Jag förstår. De hade statsministern, de hade oppositionsledare, de hade näringslivet och framför allt - de hade pengarna. Ändå gick allt åt skogen. Det var väl varken första eller sista gången en socialdemokrat och en moderat kramades i Almedalen, den där gången då Thomas Bodström kastade sig om halsen på Gunilla Carlsson.

Hela veckan hade den stora snackisen varit ifall nej-sidan skulle anta ja-kampanjens utmaning om en fotbollsmatch på Gutavallen i Visby. Nu försöker de få det genom att göra såna här jippon, hade vänsterpartiets EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt sagt. Miljöpartiets Gustav Fridolin hade försökt dra ihop ett lag, men till slut lämnade nej-sidan walkover. Oavsett vilket som vann skulle det bli eurovännerna. Den veckan i Almedalen handlade allt om det kommande EMU-valet.

Ja-sidan hade de tunga företrädarna. Överallt i Visby ville människor ha euron. Den veckan kändes det som att nej-sidan hade lämnat walkover i själva valrörelsen. Ja-människorna trodde verkligen att de skulle vinna. Svensk historias mest utskrattade valkampanj drevs av stiftelsen Sverige i Europa. Det var på grund av den som alla pr-människor i framtiden skulle Partier overens om euroval fnissa när de tänkte på mazariner.

Från början var de ett tiotal som flyttade från finansiären Svenskt Näringslivs lokaler på Storgatan i Stockholm till Sveavägen, några kvarter från socialdemokraternas högkvarter. Till chef utnämndes Birgitta Ed, slipad pr-konsult, moderat och grundare av byrån Springtime. Socialdemokrater som Carl Melin och Jonas Nygren anställdes också, även om socialdemokraterna också drev sin egen ja-kampanj.

Med en vecka Partier overens om euroval till valet försökte fyra herrar förklara att det inte var tryggast att vänta och se, utan att säga ja direkt. Sverige i Europa var tänkt att fungera som en liten samordningscentral. De skulle lägga upp valstrategi och styra de kampanjarbetare som mobiliserades via de eurovänliga partierna och andra organisationer. Det var bara ett problem. Det levererades knappt några kampanjarbetare.

Partierna var splittrade i EMU-frågan och dessutom trötta efter valet Engagemanget var knappast högt. Det fanns inga volontärer. Men Svenskt Näringsliv hade pengar och det gick att anställa folk och lära dem argumentera för ett ja. Snart övergick Sverige i Europa till att bli arbetsgivare. Kampanjen blev som ett Ams-projekt för samhällsintresserade sommarjobbare. Ett café på Sergels torg i Stockholm förvandlades till kampanjlokal.

Det var ett bra ställe att synas på, tänkte de, flashigare än en valstuga och många förbipasserande "Partier overens om euroval" bjuda på fika.

Huvudstaden var ja-sägarna ganska säkra på att vinna, värre var det på landet. Hyrbilar med ja-loggor tryckta på sidorna packades med kaffe, kakor och broschyrer med namn som »Samtal om euron i Sommarsverige«.

Det handlade om allt annat än politik. Herregud, var jag delaktig i det där tramset, säger Johan Ingerö, i dag presschef hos Göran Hägglund, på den tiden folkpartist. Så tänkte han inte då. Det fanns en känsla av att allt var möjligt. Fler badbollar att Partier overens om euroval ut?

Hundratusentals mazariner med euro-loggan på? Täcka ännu ett kvarter med valaffischer?

Kampanja med segelbåt i skärgården? Det brukar skrattas åt att alla idéer genomfördes i ja-kampanjen. Det fanns så mycket pengar att ingen behövde säga nej till någonting. Fast det där stämmer inte, säger en av dem som var med och planerade. Förslaget om att flyga runt med ja-luftballonger stoppades faktiskt. Pengarna var organisationens styrka, men i mitten av sommaren vändes de till svaghet.

Tidningarna gjorde reportage om skäggiga eldsjälar i nej-valstugorna bredvid betalda ja-sägare i dyra kampanjtröjor. Nu lanserar han euron«, skrev Peter Kadhammar i Aftonbladet och beskrev hur nej-sidan hade slut på knappar och inte kunde få fler, medan ja-sidan hade hur många som helst och dessutom hade fått gå kurs för Partier overens om euroval lära sig Partier overens om euroval vad som var bra med dem.

Andra intervjuade kampanjare som inte själva var säkra på att de skulle rösta ja. Det blev ett trovärdighetsproblem. Nej-sidan pressade på om Svenskt Näringslivs finansiering och pratade högt om hur lite pengar de själv hade.

Men att det var mycket, det förstod alla som såg kampanjen. Framför allt hade de Lars Calmfors. Den statliga Calmforsutredningen från rekommenderade att Sverige skulle vänta och se hur samarbetet utvecklades, eftersom man vid en ekonomisk kris inte skulle kunna ändra styrräntan eller devalvera kronan. Politiker kampanjade med näringslivet, socialdemokrater med moderater. I folkomröstningar, visar valforskningen, är människor benägna att rösta på det som innebär minst förändring.

Status quo, om vi får välja. Vänta och se-tanken gav nej-sidan ytterliga en linje: Saken blev bara bättre när Göran Persson sa att det skulle bli en ny folkomröstning vid ett nej. Han gjorde kanske-alternativet realistiskt. Även de starka företrädarna började bli en belastning för euroförespråkarna. Ja-sidan var full av oheliga allianser. Carl Bildt och Göran Persson på samma sida. Justitieminister Thomas Bodström och folkpartisten Johan Persson, ordförande i justitieutskottet åkte på gemensam valturné och stod på torgen och talade om valutans påverkan på brottsligheten.

De som vanligtvis slogs värst av alla i riksdagen. När ja-sidans opinionsanalytiker insåg att de låg dåligt till bland Partier overens om euroval fick Anna Lindh, Gunilla Carlsson, Margot Wallström och Marit Paulsen smila upp sig tillsammans på bilder och framträda ihop. Satt socialdemokraterna i kapitalets knä?

Samma dag fångades hon på bild från ett gemensamt seminarium när hon kindpussades med samma chef. Det gav nej-sidan ännu en effektiv etablissemangsbild att använda sig av. Den David mot Goliat-situation som hade etablerats i diskussionen om resurser förstärktes.

Det blev värre för ja-sidan när Göran Persson anklagades för att sätta munkavle på eurokritiska ministrar som Leif Pagrotsky och Margareta Winberg.

EU-frågan har alltid, i hela Europa, präglats av ett åsiktsglapp mellan folket och makten. Det svenska EMU-valet gick från att vara ett val mellan ja och nej till ett val mellan eliten och de vanliga.

I slutet av sommaren spred sig desperationen "Partier overens om euroval" ja-lägret. Egentligen hade mätningarna sett dåliga ut hela tiden, även under den segerrusiga Almedalsveckan. Men så var det inför EU-omröstningen också, och då hade ju svenskarna svängt mot slutet. Vad var tillräckligt folkligt för att vända över dem? Café Europa kallades arrangemanget och det åkte runt till fjorton platser.

Ja-sidan hade hållit på med glada budskap. När det inte funkade blev de hårdare. Nej-sägarna kopplades ihop med högerextremister både i oroade kommentarer i medierna och på falska kampanjsidor på internet. Med en vecka kvar till folkomröstningen höll SVT en debatt i form av en rättegång. Varje sida fick ha med sig vittnen, som skulle ifrågasättas av den andra. Ja-gänget — lett av Jens Orback och Pernilla Ström — bestämde sig för att slakta.

Attacs America Vera-Zavalas demokratisyn ifrågasattes, det kom frågor om hennes relationer till kommunismen och kravallerna i Göteborg Danska Drude Dahlerup Partier overens om euroval stå till svars för en valaffisch med texten »Välkommen 40 miljoner polacker till EU Partier overens om euroval nej tack« och hennes samboskap med Per Garhton drogs upp.

SVT sände valdebatt i form av en rättegång veckan före valet.

Ja-sidan hade bestämt sig för att slakta och Jens Orback och Pernilla Ström gick till personangrepp mot nej-sägarna. Efteråt pekades ja-sidan ut som vinnare i tidningarna. De kände att de hade fått Partier overens om euroval chans att vinna. Sista veckan kom mätningar som visade att 1,7 miljoner röstberättigade fortfarande inte hade bestämt sig. Slutdebatten, tänkte de, slutdebatten kommer att "Partier overens om euroval" det.

Då skulle Göran Persson och Carl Bildt möta några nollor från andra sidan. Med sin stora trovärdighet skulle de ta hem det på slutet. Tre dagar före valet tömdes alla valstugor på kampanjmaterial. Efter mordet Anna Lindh, tre dagar före omröstningen, ställdes allt in. Socialdemokraterna blev beordrade att ta av sig kampanjnålarna och sätta på sig partinålarna.

Affischerna med utrikesministern plockades ner. Kvar satt de blommor som människor fäst på hennes bild. Eνωμένη στην πολυμορφία - United in diversity - Unie dans la diversité - Aontaithe san éagsúlacht - Unita nella diversità Den här överens- milliárd euróval való csökkentése. consistent, coherent EU pressure on both parties to get. För att inte tala om eurovalet! Samtliga partier som VA talat med är rörande överens om att det inte enbart går att köpa sig till Partier overens om euroval valframgång.

motivera varför de vill resa och att argumentet stämmer överens med kriterierna. Han är gruppledare för EPP, den största partigruppen som finns Slår det här pilotprojektet som kostar 12 miljoner euro väl ut, så kan det.

Nyhetsflöde