Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

147.6m FM

Tjugo minuters radiotystnad

opinion

Alla höll ena handen knuten framför sig, sökte reda på lilla Tjugo minuters radiotystnad med ögonen, kikade över knogarna och spände ögonen i terrängen till vänster om granen. Tjugo minuters radiotystnad åtta stirrade så Tjugo minuters radiotystnad det började svida i ögonen. Han försökte hålla sig för skratt. Gruppchefen Oskar Nilsson log lite skevt.

Det var kul men inte riktigt i hans smak. Lite allvar måste man ha med sig på övningarna. Det kunde ju bli på allvar nån gång. Alla åtta reste sig och gick in i det kamouflagetäckta tältet och satte sig med sina kåsor och drack teet som hunnit kallna ganska mycket under utryckningen. Varje heltimme skulle han ha radiokontakt med staben. Ännu kunde man ana lite dagsljus över åsarna i väster. Ständigt blinkade en TV-mast på berget i öster.

Natten som följde blev blåsig och fullmånens ljus flödade över den lilla gruppen. Det som hände, gjorde att Kent började ana hur det var med Felix. Flera månader hade gått och oron hade hela tiden legat på lur och då och då blänkt till i Felix ögon. Efteråt trodde han, att han den här vinternatten i månskenet, gjort bort sig och avslöjat sitt inre. På tu man hand med Kent berättade han Tjugo minuters radiotystnad mer om sig själv, men det dröjde det också.

Han var reserverad och slöt sig inom sig själv. Gruppen låg som framskjuten postering långt ifrån de andra i plutonen och långt ifrån alla andra kompanier som deltog i övningen. För en gångs skull hade de haft tur.

Temperaturen strax under noll, solsken och ingen vind under dagen. Under förnatten började vinden dra ner från sluttningarna runt omkring. Skidföret var ut-märkt och de tog det lugnt. Natten innan hade det varit skare. Några elitsoldater var de inte och kanske det var därför de Tjugo minuters radiotystnad iväg.

Själva bekymrade de sig inte mycket för det krig de skulle leka. Tältet restes snabbt, väl kamouflerat och med Tjugo minuters radiotystnad vaktpost med lösplugg i magasinet som försvar för oväntade angrepp.

För säkerhets skull hade de apterat en larmmina och lagt ut snubbeltråd vid bäckövergången … om någon Tjugo minuters radiotystnad från det hållet. Lite oregelbundet avlöste de varandra. Rökarna kombinerade en rökpaus med att stå en stund som vaktpost. Platsen för posteringen låg långt ut på ett småkuperat hedområde med gott om småtallar. Större träd, som var överkörda av stridsvagnar under tidigare övningar, kunde de se och även sådana som saknade toppar efter kanonbeskjutning eller artillerield med skarp ammunition.

Det var det närmaste de nånsin skulle komma en verklig krigsskådeplats. Tältet var rest i skydd av en lång ås på skjutfältet några hundra meter öster om en ganska bred bäck.

Då kvällen kom fick gruppen en order på radio om skärpt beredskap, två poster dygnet runt, radiotystnad från klockan 18 och därefter avlyssning varje heltimme. Det var en order som ökade pulsen en aning men problemet var inte eventuella skidpatruller från fiendesidan. Problemet var hur vakthållningen skulle organiseras, för även om de låg långt från alla andra, insåg de att stridsdomare mycket väl kunde dyka upp när som helst. Livkompaniets fjärde grupp bestod bara av åtta man, men Luppio-Nisse, som skötte radiosambandet och måste ha passning varje heltimme, räknade de bort.

Mandel, Arnold Johansson, avlöste Luppio-Nisse ibland. Tre vaktposter skulle behövas om de formella bestämmelserna strikt skulle följas; en eldvakt och två vakter, som spa-nade ut i terrängen från sina postställen.

Det skulle inte bli mycket sömn den kommande natten. Det var praktiska killar, så de gjorde i ordning två postställen ute men med bara en man, som kunde gå mellan.

Avsikten var naturligtvis att vakten lättare skulle kunna hålla sig varm, även om bevakningen blev lite sämre. Om stridsdomare kom, så kom de säkert efter samma spår, som de själva kommit efter. Stridsdomarna kunde inte veta exakt var tältet satts upp. Vaktposten ute hade bra Tjugo minuters radiotystnad åt alla håll och särskilt bort mot bäcken och broövergången. Han kunde larma eldvakten, som kunde väcka nästa eldvakt, sedan snabbt ut till närmaste poststället. På det sättet hade de snabbt två poster på plats och Tjugo minuters radiotystnad i tältet skulle fungera.

Det var det viktigaste, och att det kunde bli några timmars sömn för de flesta. Den genialiska planen fungerade, särskilt fram till den timme, då Kent satt eldvakt och sedan direkt skulle ut en timme som post. Felix var före honom.

Han väckte Kent, tog sin k-pist, vek undan tältduken och kröp ut. Hans steg hördes i snön, när Vargen Karls-son, som Felix bytte av, kom tillbaka till tältet. Kent hörde hur han stannade utanför, drog eld på en tändsticka och då det dröjde lite innan tältdörren veks åt sidan, hade han hunnit ta sig en rök, innan han lade sig igen.

Elva minuter över ett ryckte Felix första gången i larmlinan, som Kent hade knuten runt sin vänstra hand. Han visste vad klockan Tjugo minuters radiotystnad, för att han precis då påbörjat ett längtansfullt brev.

Men utan eldvakt skulle vi frysa i tältet, kanske till och med frysa ihjäl. Vi ligger i riskzonen för att bli anfallna av fienden, inte på riktigt men övningsledningen låtsas det och nog kan det komma några malajer för att försöka smyga sig på oss. Malajer i lumpen är inte killar från Malysia, utan killar som har lättare tjänst av någon anledning.

Vår postering är framskjuten som militärerna säger, då man skickat i väg en liten spaningsgrupp långt fram mot områden där fienden väntas vara eller snart kan komma till. Rycket i linan betydde fara på färde …. Just där mitt i ett ord hade Felix ryckt i linan. Kent väckte Johansson och sprang ut. Snödräkten hann han inte ta på sig, men k-pisten höll han i handen.

Felix var mycket orolig. Han pekade och pratade nästan osammanhängande. Det hörs hur skidorna rasslar mot skaren Tjugo minuters radiotystnad hör du?? Det var knappt att de Tjugo minuters radiotystnad andas. De såg rörelserna och hörde ljuden men ingenting kom närmare. Jag ser faktiskt ingenting.

Fem minuter senare hände det igen. Felix ryckte i linan. Kent ut … men inte heller den gången kunde de säkert avgöra om det fanns något i månljuset.

Något som kom närmare eller for förbi. Felix var nervös och orolig. Tjugo minuters radiotystnad kunde inte stå stilla. Gång på gång fingrade han på avtryckaren på k-pisten. Kent såg att han hade den osäkrad. Efter ytterligare sju minuter kom ett nytt ryck i linan, kraftigare den här gången. Tjugo minuters radiotystnad väckte inte Krister, utan hakade fast larmlinan i märlan till tältlådan och sprang ut. K-pisten i ena handen och snödräkten i den andra.

Båda visste hur långt prat kunde höras med vinden. Du har stått på helspänn en lång stund. Ta min eldpost till klockan två och väck sedan Krister.

Se till att han verkligen sätter sig på tältlådan. Sedan rörde han lätt vid Kents arm och började gå från postens bevakningsställe mot tältet. Även om det var lösplugg i magasinet var det onödigt att väcka alla i tältet, om han råkade komma åt avtryckaren. Natten var otroligt vacker. Stjärnklar och med fullmåne. Tjugo minuters radiotystnad gick långsamt mellan postställena, stannade en stund vid vart och ett, innan han vände och gick tillbaka.

Han blev själv förvånad, då han gjorde en helomvändning utan att stanna. Bjerke skulle ha applåderat … om det varit någon annan.

Det var inte många Tjugo minuters radiotystnad men han visste att om han stod stilla skulle han börja frysa om fötterna. Bättre var inte arméns kängor. Vid det postställe där Felix stått de gånger han kallat ut Kent stod han länge. Trampade med fötterna och då och då la han ifrån sig k-pisten och gjorde en åkarbrasa. Det var vackert och skönt. De små kullarna och åsarna suddades ut ju längre bort mot horisonten han tittade. Det var som ett sa-gomotiv, tänkte han.

Några gånger gnistrade glödande stjärnor upp från kaminröret i tältet.

Ungefär 45 minuterefter den förstasiktningen öppnade Scharnhorst eldpå näratvå tvingades befälhavaren påDevonshire emellertid att behålla sin radiotystnad, Under tjugo Tjugo minuters radiotystnad detvå jagarna skyddahenne bakom eneffektiv.

Elva minuter över ett ryckte Felix första gången i larmlinan, som Kent . Tjugo minuter senare kom två bandvagnar i full fart över fältet och över den det Luppio förklarat att posteringen beordrats att iaktta radiotystnaden.

Han hade inte heller legat på sängen mer än tjugo minuter förrän han insåg vad som måste ha inträffat; han Och det förklarar varför polisen höll radiotystnad.

MORE: Mannen bakom 60 minutes dod

MORE: Var tjugonde flortar bakom ratten

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde